2020-03-09

Dagens träning gick helt ok, även om det var ganska livat nere i skjuthallen.
Vår skytt Isak tog SM-guld för ungdomar i sin klass L11 i Skyttiaden (Sveriges största ungdomstävling) i helgen. Så det var mycket surr omkring det.
Även Jesper kämpade väldigt väl och landade på en femte plats totalt sett i L11. Så hade vi även Felix som var med i L11, och han landade på en 49:e plats totalt sett, vilket är fantastiskt bra, då han inte skjutit riktigt lika länge och därför inte tränat lika mycket.
Detta av flera tusen skyttar från grundomgången som gallras stegvis genom förening, distrikt, region och riks-nivå.

Väldigt väl förtjänt om man frågar mig, då de alla arbetat hårt och tränat ofantligt mycket senaste året. Hård ansträngning lönar sig, så är det helt enkelt. Isak har kört stenhårt i ett par år nu, så hans nivå och standard är stabil på den nivån.

Då vi var en instruktör kort så assisterade jag lite vid sidan om. Det är alltid lika kul att se när det går bättre för ungdomarna. Hur de höjer sig och ökar för varje träning. Det om något är medicin för själen.

Själv sköt jag 420,6 i sittande utan jacka. Jag håller en ganska konstant standard över 10,5 nu, om inte smärtan blir för mycket. Så är ganska nöjd. Ska försöka pressa upp formen ytterligare lite innan Serie-finalen och distriktsmästerskapet.
Har nu officiellt lagt ståskyttet på hyllan då jag inte gick vidare till final i stå-disciplinen i serietävlingen. Kroppen orkar inte med helt enkelt, jag pressar mig över min kapacitet genom att ens bara närvara på träningarna. Sittskyttet fungerar även om det sliter på mig, men ståskyttet blir för mycket.
Så får bara acceptera det helt enkelt då jag inte kan göra något åt vare sig sjukdom eller funktionshinder ändå.

Men Degerfors Skytteförening är nu väl etablerat på Sverigekartan. När jag designade omslaget till vår föreningshemsida så lade jag till slogan “Där mästare skjuter in sig”. Det var mest på skoj och för att peppa den lilla gruppen vi var då till att känna sig självsäkra. Jag hade inte kunnat tro då att vår lilla förening skulle växa sig till den gigantiska framgång som den är nu! Där våra skyttar är i toppen på i stort sett alla tävlingar vi deltar i!
Så vår slogan är inte längre tagen ur tomma luften, utan har ordentlig substans!

https://idrottonline.se/DegerforsSkF-Skyttesport

http://skytteonline.se/shooter/!display?action=page&id=5313&event_id=E26531CE1D1A46C8B6DA7D3C1E5872D9


Today’s training went alright, even though there was some activity at the range.
Our shooter Isak won the national championship in his class for youth in the “Skyttiaden” which is the largest competition in air rifle for youth in Sweden. We also had Jesper who performed in the same class and he got a solid fifth rank. Also worth mentioning is Felix who in the same class got to a 49th rank, which is great considering he has not been in active training for as long time as the others.
This from initially over thousand shooters in the class which are weeded out throughout the different levels of the competition.

Very well deserved in my opinion as they have been training really hard with great dedication the last year. Hard work pay off, as simple as that. And Isak has been training hard for several years now, so his standard is stable on the level at which he qualified as a winner.

As we were one instructor short this evening I stood in a bit and helped when needed. And it is always a true joy to witness the progression of skill in the youngsters. How they successively get better every training. That is medicine for the soul if anything. Especially when they want to increase the skill themselves. Some are shooting just because they think it is fun, which is fine as well. Joy is the goal, however it is achieved in the sport. We try to keep both aspects as an essential part, shooting because it is fun and shooting to get better. Either as individual components or simultaneous components.

I myself got 420,6 so I am holding a steady average of 10.5 without competition jacket – at least if the pain does not get too intense. I am fairly satisfied and will do my best to push my average a little more before the finals in the series and district championship.
I have now officially quit the standing discipline. I simply cannot manage due to the pain. As I did not qualify for the finals in the series, I need not train anymore for that. It gets a little too much in regard to my disease and disability, and although it is fun, the pain afterwards spoils it. It is not even “enjoyable pain” like soreness after exercising, but just brutal pain in the shape of internal bleeding. I have to make great effort only to attend the training, so the standing discipline is too much. Sitting discipline is alright, it is not really as fun as standing discipline, but I cannot do anything about my disease and disability anyway. So I just have to accept it.

Now our Shooting guild is well established on the Swedish map. When I designed the cover for the homepage for our guild I added the slogan “Where champions push themselves” or “Where masters tune in” – it was more of a bold statement and joke in order to inspire and push the very small active group at that time. I did not believe that our guild would grow into the enormous success that it is today. Where our shooters are in the top in basically all the competitions we attend!
The slogan is no longer a bold statement, but now holds verifiable truth.