Corona update

Detta blir mitt sista inlägg rörande Corona, för jag orkar helt enkelt inte bry mig mer.
Det får gå som det går helt enkelt.
Folk har ju sagt till mig att det gör inget om jag dör, som den belastning på samhället jag är – det skulle göra livet bättre för dem. Lyckligtvis, så uttrycker sig min obotliga sjukdom som så att mitt immunförsvar är hyperaktivt och ligger på flera hundra procent av ett normalt immunförsvar. Något som resulterat i att jag haft vanlig influensa en gång de senaste tio åren. Jag hade något annat vid ett tillfälle också, tror det var Vinterkräk, men svårt att säga, då mitt immunförsvar slaktar allt som kommer för nära mig.
Så jag känner mig inte orolig. Inte för viruset.
Jag är förmodligen i mindre risk än vanliga friska på grund av hur min sjukdom uttrycker sig.

Någon sade till mig att de ville byta immunförsvar med mig – men jag tror inte det för att vara helt ärlig. För det har sina baksidor.
Som i att jag har nästan dagliga inre blödningar och dasspappret ser ut som en rödvitt-halsduk när jag varit på toaletten (jag är så hardcore Degerfors IF-fan att hela min kropp stöttar dem – galghumor deluxe). Så det är inte bara frid och fröjd.
Men jag kan lova att jag kommer att garva om något av spånen som önskade min död drabbas. För det skulle vara poetiskt.
Som de själva sa: “Svaga människor förtjänar inte att överleva”
Jag är mycket, men jag är inte svag.

Trots att Sverige inledningsvis var lite efterblivet och hade märkliga saker för sig så måste jag medge att de senaste tiden skött det rätt bra faktiskt. Att Sverige sjunker på topplistan över antalet dokumenterade fall indikerar det också. Det är lite klassiskt Svenskt, att alltid agera försent, eller senare än man borde – men det löser sig på något sätt ändå. I alla fall hyfsat. Ett par hundra döda hit och dit…. är ju kvittot från utförsäkringarna. Tänk om riksbanken hade kunnat gått in och fixat det där..?
Men hur var det han sjöng.. “Medmänsklighet rimmar illa med vinstintresse

Men nu när det är kris och i princip världens undergång så verkar det som att de tagit sig lite i kragen, på rätt sätt. Det är inte felfritt eller topp, men det är ok.
Så visst, det kan de få. Trots att jag inte är något jättefan av Sverige efter hur de behandlat mig med utförsäkringar och allt annat. Det var inte som att jag gick in i den här krisen i en bra situation. Nu blir det bara värre alltsammans.
Men det finns alltid de som har det värre.

Jag orkar inte bry mig om viruset längre.
Jag är bara glad att de i vården är på första parkett och i största risk.
Jag vill inte att de ska drabbas givetvis, men jag måste erkänna att det stillar min undertryckta vrede mot vården att veta det faktumet. Efter hur de behandlat mig alla år.
Det har alltid varit jag som gjort fel och haft fel, och jag har fått skylla mig själv.
Nu får de skylla sig själva om de drabbas. Jag känner inte mycket för dem om de skulle.
Karma, kallar jag det.
Även om det skapar kognitiv dissonans hos mig då jag egentligen inte vill att de ska smittas.

Jag förstår inte alla som hetsar och får psykos. De har för lite problem.
Själv tar jag det piano. Kanske kommer det sig av att min rädsla för döden är borta efter skiten de gjorde på sjukan..?
Vem vet?


This will be my last entry regarding the Corona situation, simply because I do not have the energy to care anymore.
May what should be, be.
Some people have informed me that it would be good if I died, as I am nothing but a burden on society. It would make life better for them. Luckily, my chronic disease expresses itself in an hyperactive manner and operates on a couple of hundred percent more efficiency to that of a normal person. Something which has resulted in me having only one flu the last ten years, without vaccination. I had something else, I believe it was the Norovirus, but it is hard to say as my immune system butchers anything that comes close to me.
So I am not worried. Not even the slightest.
I am probably in lesser risk than most healthy people because of how my disease expresses itself.

Someone said to me that they would want to exchange immune system with me. But I highly doubt that. Because it has its cons.
Things like having almost daily internal bleedings and that the toilet paper looks lika a red and white scarf when I visit the bathroom. (I am so hardcore fan of our local team (whose colors are red and white) that my entire body supports them – gallows humor deluxe). So it is not all that great.
But I can promise that I will laugh my ass off if the person who wished me dead in this pandemic catches the virus, because it would be poetic justice.
As they themselves said: “Weak people do not deserve to survive”
I am a lot of things, but not weak.
I probably have a better cardio than most of them despite the pain I am in.

Despite Sweden being initially a bit retarded I think they have handled it fairly well the last couple of days. The fact that Sweden drops on the list of most cases proves that as well. It is a bit classic Swedish, to act when it is too late or later than they should – but somehow manages to sort it out. At least fairly well… a couple of hundred dead here and there.. is the receipt of the people excluded from the social insurance. What if the National Bank (Riksbanken) had put in support for them?
But then again, how went his song? “Humanity does not rhyme with profit” (referring to a Swedish rap song)

I cannot be arsed caring about the virus anymore.
I am only happy that the people in the health care are the most exposed and in greatest risk.
I do not want them to be infected, of course, but I have to admit that it calms my suppressed rage towards the corruption in the health care. Considering all they have done to me in my life. It has always been me who has done wrong and been wrong, and I have only had myself to blame.
Now it is their turn, and they have only themselves to blame if they catch it.
I do not feel much for them if they would.
I call it Karma.
Even if it causes some degree of cognitive dissonance in me as I do not really want them to be infected.

I cannot understand all the people who freaks out and gets psychosis. They obviously have too little problem in their lives.
I just take it calmly. Maybe because my fear of death is gone after all the shit they did to me in the health care?
Who knows?