2020-03-12

Haha, var just nere på skyttet.
När jag kom dit så verkade ingen vara där först och jag tänkte att de kanske ställt in det då vi fick mail häromdagen med standardvarningen att alla som mår dåligt etc ska stanna hemma från träningar och tävlingar.
Men så efter en stund så öppnade Emanuel dörren och kikade ut, då han var där lite innan och tränade. Så jag knatade in och bänkade mig och tänkte väl att det kanske bara var vi två som inte blivit infekterade.

Men så, droppade de andra in.
Var ingen jättestor uppslutning, så får väl se hur länge till det håller, och om tävlingarna framöver ens kommer att bli av.

Bra gick det i alla fall. Strax över 421 sköt jag, 421,6 om jag inte minns fel (resultatet har inte gått online av någon anledning). Det är helt ok – skulle vilja upp cirka två poäng till innan finalen i serietävlingen. För då sitter jag rätt säkert.
Det kommer. Hade två 10,1 idag på rad, vet inte riktigt varför. Kanske tappade jag fokus, men det kändes bra. Hade de hållit samma snitt som övriga skott så hade jag varit över 422.

Folk är så lustiga. De frågar “Hur kommer du klara dig om du måste isolera dig i fjorton dagar..?”
Har varit isolerad i flera månader på sjukan tidigare i mitt liv när de genomförde sina nazi-experiment och annan skit (jag är ju frisk nu enligt samma människor som tidigare sade att jag är sjuk, så det måste ha varit någon form av nazi-experiment de gjorde och bara hade att jag var sjuk då som ursäkt). Så det lär inte bli svårt. Hålla sig isolerad hemma ett par veckor är betydligt enklare än att ligga nerdrogad i en sjukhussäng flera veckor medan personalen plågar dig.
Sen så tycker jag att folk ska sluta säga att jag är i en riskgrupp. Inaveln på Försäkringskassan har ju kommit fram till att jag är 100% frisk och 100% arbetsför. Så jag är inte i någon riskgrupp.

Nu vet vi ju att personalen på Försäkringskassan är gravt utvecklingsstörd, men ja, “rätt ska vara rätt” så som de säger så fint.
Jag skulle mer gissa att det är de på Försäkringskassan som är i en riskgrupp, för de är för dumma för sitt eget bästa.
(Föreställ dig en bild av någon som går och slickar på handtag för att deras chef sagt att de ska göra det – då får de bättre provision) ^^


Haha, I just got home from the shooting range.
When I got there it seemed that nobody was there, and I thought that maybe they had canceled it last minute. Because the other day we got this standard message, advising people to stay home if they felt ill in order to prevent the spread of COVID-19.
But after a while Emanuel opened the door and popped out his head, as he usually trains a bit earlier than the other. (He is on very very high level and does private training) So I got in and thought we were the only ones not infected.

But so, after a while the other people showed up. Not too many, as a couple seemed to stay home. So we will see how long it goes on and if the competitions will be held.

I performed well either way. Just above 421 points. 421.6 if I remember correctly (the result has not been published online yet for some reason). And that is alright. I would wish for a couple of points more up, like 423+, because that would mean I am fairly safe in the finals of the series competition. I will get there. Today I had two 10.1 in a row, and I do not really know why. Maybe I lost focus, but it felt right. Which is something I dislike. Usually you know what you did wrong when you have shot, even if you do not admit it to yourself. But not knowing is problematic, since it means you do not know what you did wrong and thus cannot fix it. If those two shots would have held the same average as the others I would have been above 422 points.
Well, but that is the sport, and the the beauty of it. I am steadily increasing my average anyway.

People are so funny. They ask me how I am going to manage 14 days of isolation (which has somehow become the mental standard in the people now because of mass media).
I have been isolated for months in the hospital when they performed their nazi-experiments on me in the past. (I now no longer have my disease according to the same people that claimed I had a disease back when they did their experiments. So my only conclusion it that it was some kind of nazi-experiments they did to me) So it will not be hard. Holding myself isolated by myself in my own home is absolutely nothing compared to being drugged in a hospital bed while they torture you with poisons. Not even comparable. I guess that even actually being infected would be a massage in comparison to all the shit they did to me in the Swedish health care.
I also think that people should stop calling me a member of a risk group. Because the Swedish Social Insurance Agency have concluded that I am perfectly healthy (despite my autoimmune disease and disability) and in possession of 100% working capability. So I am not in any risk whatsoever.

But as we know, the people at the Swedish Social Insurance Agency are complete idiots. They have already managed to kill more people themselves than COVID-19 has in Sweden, so they are probably loving it now, when the virus does the job for them.
But my best guess is that the people at the Social Insurance Agency are at a much greater risk than I am. Because they are too dumb for their own good.
(Imagine a person who licks door handles because their boss told them to do so – as it would give them more provision money)
Yeah, exactly like that.


Song of the day!
(It has nothing to do with the text above, but rather the global situation in general)

2020-03-09

Dagens träning gick helt ok, även om det var ganska livat nere i skjuthallen.
Vår skytt Isak tog SM-guld för ungdomar i sin klass L11 i Skyttiaden (Sveriges största ungdomstävling) i helgen. Så det var mycket surr omkring det.
Även Jesper kämpade väldigt väl och landade på en femte plats totalt sett i L11. Så hade vi även Felix som var med i L11, och han landade på en 49:e plats totalt sett, vilket är fantastiskt bra, då han inte skjutit riktigt lika länge och därför inte tränat lika mycket.
Detta av flera tusen skyttar från grundomgången som gallras stegvis genom förening, distrikt, region och riks-nivå.

Väldigt väl förtjänt om man frågar mig, då de alla arbetat hårt och tränat ofantligt mycket senaste året. Hård ansträngning lönar sig, så är det helt enkelt. Isak har kört stenhårt i ett par år nu, så hans nivå och standard är stabil på den nivån.

Då vi var en instruktör kort så assisterade jag lite vid sidan om. Det är alltid lika kul att se när det går bättre för ungdomarna. Hur de höjer sig och ökar för varje träning. Det om något är medicin för själen.

Själv sköt jag 420,6 i sittande utan jacka. Jag håller en ganska konstant standard över 10,5 nu, om inte smärtan blir för mycket. Så är ganska nöjd. Ska försöka pressa upp formen ytterligare lite innan Serie-finalen och distriktsmästerskapet.
Har nu officiellt lagt ståskyttet på hyllan då jag inte gick vidare till final i stå-disciplinen i serietävlingen. Kroppen orkar inte med helt enkelt, jag pressar mig över min kapacitet genom att ens bara närvara på träningarna. Sittskyttet fungerar även om det sliter på mig, men ståskyttet blir för mycket.
Så får bara acceptera det helt enkelt då jag inte kan göra något åt vare sig sjukdom eller funktionshinder ändå.

Men Degerfors Skytteförening är nu väl etablerat på Sverigekartan. När jag designade omslaget till vår föreningshemsida så lade jag till slogan “Där mästare skjuter in sig”. Det var mest på skoj och för att peppa den lilla gruppen vi var då till att känna sig självsäkra. Jag hade inte kunnat tro då att vår lilla förening skulle växa sig till den gigantiska framgång som den är nu! Där våra skyttar är i toppen på i stort sett alla tävlingar vi deltar i!
Så vår slogan är inte längre tagen ur tomma luften, utan har ordentlig substans!

https://idrottonline.se/DegerforsSkF-Skyttesport

http://skytteonline.se/shooter/!display?action=page&id=5313&event_id=E26531CE1D1A46C8B6DA7D3C1E5872D9


Today’s training went alright, even though there was some activity at the range.
Our shooter Isak won the national championship in his class for youth in the “Skyttiaden” which is the largest competition in air rifle for youth in Sweden. We also had Jesper who performed in the same class and he got a solid fifth rank. Also worth mentioning is Felix who in the same class got to a 49th rank, which is great considering he has not been in active training for as long time as the others.
This from initially over thousand shooters in the class which are weeded out throughout the different levels of the competition.

Very well deserved in my opinion as they have been training really hard with great dedication the last year. Hard work pay off, as simple as that. And Isak has been training hard for several years now, so his standard is stable on the level at which he qualified as a winner.

As we were one instructor short this evening I stood in a bit and helped when needed. And it is always a true joy to witness the progression of skill in the youngsters. How they successively get better every training. That is medicine for the soul if anything. Especially when they want to increase the skill themselves. Some are shooting just because they think it is fun, which is fine as well. Joy is the goal, however it is achieved in the sport. We try to keep both aspects as an essential part, shooting because it is fun and shooting to get better. Either as individual components or simultaneous components.

I myself got 420,6 so I am holding a steady average of 10.5 without competition jacket – at least if the pain does not get too intense. I am fairly satisfied and will do my best to push my average a little more before the finals in the series and district championship.
I have now officially quit the standing discipline. I simply cannot manage due to the pain. As I did not qualify for the finals in the series, I need not train anymore for that. It gets a little too much in regard to my disease and disability, and although it is fun, the pain afterwards spoils it. It is not even “enjoyable pain” like soreness after exercising, but just brutal pain in the shape of internal bleeding. I have to make great effort only to attend the training, so the standing discipline is too much. Sitting discipline is alright, it is not really as fun as standing discipline, but I cannot do anything about my disease and disability anyway. So I just have to accept it.

Now our Shooting guild is well established on the Swedish map. When I designed the cover for the homepage for our guild I added the slogan “Where champions push themselves” or “Where masters tune in” – it was more of a bold statement and joke in order to inspire and push the very small active group at that time. I did not believe that our guild would grow into the enormous success that it is today. Where our shooters are in the top in basically all the competitions we attend!
The slogan is no longer a bold statement, but now holds verifiable truth.

2020-03-05

Dagens träning gick helt ok!
Drog till med 1054,1 på hundra skott i sitt. 100/100 tior och 95 innertior. Hade tre stycken 10,1 och två stycken 10,0.
Detta utan jacka också. Så är rätt nöjd.

Och så kom resultatet på Tusenpoängarn in.
Jag kom femma i sittklassen – av alla sittskyttar i Sverige!
Så min gissning om topp tio höll! Det räckte till och med till topp fem!
Där sköt jag 1059,6 på hundra skott, dock med jacka.

Någon knep förstaplatsen från Isak med tre tiondelar, så han hamnade på andra plats.
Inte illa, Degerfors drog till med två stycken skyttar i topp fem över hela Sverige! Vi fick även in Gabriel på 19:e plats, så vi hade tre skyttar i topp 20. Med tanke på att det är en av de drygaste tävlingarna så är det riktigt bra. Det är ett uthållighetstest deluxe. För det är jobbigt att skjuta 40 skott. 60 skott är ansträngande. 100 är bara drygt.
Allra helst eftersom pressen ökar för varje skott. När du är på skott 90 och har 90 tior, så är det väldigt drygt om du skjuter en nia, då det sabbar hela serien.

Men nu har jag skjutit 100 tior utan jacka med 10,5 i snitt mer än en gång, så om jag ställer upp nästa år så blir det kanske jag och Isak som slåss om förstaplatsen. ^^


Today’s training went really well!
I finished with 1054.1 points in hundred shots. A hundred out of hundred shots were ten-pointers of which 95 were 10.2 or above.
This without shooting jacket, so I am satisfied!

And we also got the result on the competition “Tusenpoängaren”, in which you shoot 100 shots.
I finished on the fifth place of all the sitting shooters who competed in Sweden!
So my guess that I would reach top ten were true, it even sufficed for top five!
In that competition I shot 1059.6 in a hundred shots (all ten-pointers), although this with a shooting jacket.

Someone snatched the first place from Isak with three decimals. So he finished second. But his result is still mind-blowing.
And it is awesome, as our small guild from Degerfors finished with two shooters in the top five of all the shooters. We also had Gabriel who finished on 19th place, so we got three shooters in top twenty!
Considering that it is one of the most tiresome competitions we partake in, it is awesome! Shooting 40 shots is challenging. 60 shots is tiresome. 100 shots is just exhausting. Especially since the pressure increases. When you have shot 90 shots and all are ten-pointers, shooting a niner ruins the entire series. That could be utterly moral-breaking to some people.

But now I have shot 100 ten-pointers without shooting jacket with an average of 10,5 more than once, so if I partake next year it maybe will be me and Isak fighting over the first place. Maybe. ^^

2020-02-17

Usch, dagens träning gick inte alls.
Var så oerhört psykad och lättirriterad då jag fick veta att en vagt bekant (vän till en bekant) tog livet av sig häromveckan på grund av Försäkringskassan.
Huvudet gick i 260, minst, och det krävdes inte mycket för att rubba fokusen.

Gjorde mitt absolut bästa för att inte låta det synas eller gå ut över de andra på minsta sätt.

Resultatet är inte ens värt att nämna, då jag halvvägs genom skjutningen slutade bry mig och bara sköt för att bli färdig utan att sikta.

Men jag fick chansen att instruera ett par nybörjare som gjorde riktigt bra ifrån sig. Så kvällens aktivitet var inte helt bortkastad

Fy fan säger jag för de som arbetar på Försäkringskassan.
Fy fan. Vilka vidriga jävla människor.
Jag hoppas att de förstår att de kommer att ses på i framtiden som vi idag ser på människorna som arbetade i koncentrationslägren – “De gjorde bara sitt jobb”
(Fast förmodligen gör de det inte, eftersom de låter sig göra vad de gör)


Today’s training did not go very well.
I was so psyched and irritated because I was informed today that a distantly acquainted (a friend of an acquaintance) committed suicide recently because of the decision made by Försäkringskassan here in Sweden. My head was running wild and it took basically nothing to disturb my focus.

I did my absolute best as to not let it affect the other shooters. And succeeded fairly well with it – since I was the only one who suffered from it.

My result is not even worth mentioning, as I stopped caring halfway through the shooting and just fired without aiming just to finish.

But I got to instruct a couple of newly joined shooters, who did very well, so the evening was not completely wasted.

I curse you people working at Försäkringskassan.
I curse you, for the disgusting despicable lowlifes you are.
I sincerely hope that you realize that the people of the future will look back at you people like we in our times look back at the holocaust. And before you object, know that, worse things happened before the holocaust, we just assume that things become better. So comparably, this that happens will be utterly atrocious to our hopefully more sane future people.
After all like any guard in the concentration camps: “You just did your job”


Сегодняшнее обучение не пошло хорошо.
Мне сообщили, что знакомый знакомого покончило с собой.
Это из-за решения шведский «Försäkringskassan» (Агентство социального страхования)

Я не мог сосредоточиться.
Мой результат, не стоит упоминать.
Я просто стрелял без цели..
Но мне удалось наставить некоторых детей, поэтому день не прошел даром.

Я ненавижу эту страну!
Я ненавижу Швецию!
Они убивают своих людей!
Они точь-в-точь как нацисты..

Nattmaran 2020

Jodå, det gick som det gick i tävlingen “nattmaran”. Där man skjuter 3×40 skott på kvällen/natten. Intressant tävling, där man tävlar som lag, två sittskyttar och en ståskytt i varje lag.

Jag, syster och Ida var med som ståskyttar, trots att vår hälsa inte var på topp någon av oss. Men vi resonerade som så att vi fick slåss om sistaplatsen helt enkelt.
Jag sköt helt ok, fattar inte riktigt hur det gick till. Har en teori om att mina ryska fans lyckades hacka sig in i vårt Sius-system och manipulera mitt resultat i realtid.
True story.
Om nu inte det så har de helt klart hackat både mitt sinne och hjärta, så att jag får orken när jag behöver den. Varje gång jag tänker på dem och deras kamp under andra världskriget, och vändningen de lyckades med, så orkar jag alltid lite mer.
Deras passion är direkt obrytbar.

Anyway. Kvistbro dominerade i lagtävlingen, och vann med så bred marginal att även om vi gjort om våra lag med våra bästa så hade de vunnit med många poängs marginal. Deras bäste ståskytt var helt enkelt långt över vår nivå – så det är bara att gratulera till dem. Välförtjänt seger. Dock knep vi både andraplatsen och tredjeplatsen i lagtävlingen. Mitt lag som det tredje.

Bland sittskyttarna så dominerade Degerfors, och vi tog sex av åtta finalplatser ( 12 stycken sittskyttar tävlade) – det vill säga alla sittskyttar från Degerfors gick till final.
Brutala prestationer av samtliga.

I ståfinalen så hade Degerfors dock inte en chans alls. Vi blev ägda totalt, och fick slåss om sistaplatserna. Jag lyckades efter ett sista “luckyshot” knipa näst sista platsen, då Ida från vår förening tappade sista skottet. För att vara ärlig så förtjänade hon min plats mer, då hon höll ett något mer jämt resultat i finalen. Hon föll bara på sista skottet. Hon sköt bättre än mig i grundomgången dessutom.
Menmen, det är finalerna, och de är trixiga på det sättet.

Många briljanta och oväntade resultat i sittskyttarnas final. Isak som vanligtvis är ohotad mästare var under en kort stund nerknuffad av Hanna och Måns. Han hämtade ikapp och gick om Hanna och det slutade med jämt resultat efter sista skottet mellan honom och Måns. Så det blev särskjutning mellan honom och Måns där Måns sköt det sämre skottet.
Måns klättrade från femte plats till andra plats i finalen – en fantastisk prestation!

Mina resultat är som följer:
Första omgången landade på 360,8 poäng. Jag gick av banan klockan 20:58
Andra omgången landade på 364,0 poäng. Jag gick av banan klockan 22:19
Tredje och sista omgången landade på 365,8 poäng. Jag gick av banan 23:51
Varje lag hade en bana och man sköt stafettmässigt under en tid av sex timmar – vilja säga, en sittskytt, sedan ståskytten, och sen den sista sittskytten, om och om igen på samma bana tills samtliga skyttar skjutit alla tre omgångar. Man får fördela upp tiden som man vill i laget så länge alla hinner skjuta tre omgångar på sex timmar. De flesta blev klara med god marginal, och hade över en timme till övers när de var klara.

När jag skulle gå på finalen så hade jag redan räknat ut mig själv då jag hade börjat blöda invärtes igen.
På tio skott så sköt jag 87,3 poäng – inte jättedåligt, men heller inte jättebra och under min standard som snittade ca 91 poäng idag. Gick av banan 02:47 efter att vi skjutit finalen.

Men usch, det var verkligen inte bra för hälsan. Men vad gör man. Degerfors behövde lag och vi har inte många ståskyttar. En tar en för laget såattsäga. Och stort plus i kanten till Emil som hoppade in som reserv då Felix blivit sjuk, trots att han först egentligen inte ville skjuta. I vår förening så råder på “Laget före jaget” på riktigt. Det är synd att större delen av svenska systemet inte tillämpar den praktiken. I vår förening är alla välkomna, oavsett nivå eller förmåga, ursprung, tro eller handikapp. Vi har inga dumheter för oss att vissa människor inte är välkomna på allmän plats som vissa andra föreningar.

Emanuel är iväg på landslagsuttagning, så vi hade inte honom i tävlingen. Om vi hade haft så hade Degerfors förmodligen mosat fullständigt då han skjuter helt galet i stå. Så håll tummarna för honom nu, då han skjuter idag och i morgon!

Det var trevligt att tjafsa lite strunt mellan varven.
Ungarna var ju övertrötta och sockerspeedade, och vi var alla lagom möra i kroketterna när det var över.
Så, nu ska jag gå och metaforiskt dö ett halvår, eller två.

För smärtan är .. ahdu..


The competition “Nattmaran” (Alternative Swedish word for “The Nightmare”) is complete. It is a competition where the shooters shoot 3×40 shots in the evening/night. It is an interesting concept where the major competition is centered around teams which consists of one standing shooter and two sitting shooters.

I, my sister and Ida from our guild participated as standing shooters despite having health issues and injuries everyone of us. My sister is also pregnant. But we jokingly resonated that we got to fight about the last place – we do not have a lot of prestige in our guild as most of us do it mainly because of fun. As long as we enjoy it, we do not really care about where we end up, although winning and being on top is major fun!

I myself performed actually quite well. I have a theory that my Russian friends managed to hack our Sius system and manipulated my result in real time.
Absolutely true story. (Or not – lol)
But more realistically they have managed to hack my heart and soul, so that I can endure the pain and manage despite my situation. Whenever I think of them and their struggles during The Great Patriotic War (Second world war) and the turnaround they managed to perform, I always feel empowered and motivated. It is a burning feeling on the inside of controlled rage. Very hard to describe. But it is sheer unrestrained power.
It is absolute unbreakable and indomitable passion.

Anyway. Kvistbro, the rival guild that visited us for the competition dominated the team-competition and snatched the first place with large margin. Even if we would have rearranged our teams in retrospect and composed one based on the best individual results, they would still have won with many points. Their shooters in the standing discipline were simply too good for the level of our standing shooters. A well earned victory to which congratulations are in order.
But we managed to grab the second and third place, so we did not lose completely! My team as the third. A total of six teams performed, three from our guild and three from the rivaling guild.

Amongst the shooters in the sitting discipline individually our guild dominated beyond measure, as we grabbed six out of eight final spots. A total of 12 shooters in the sitting discipline performed, six from each guild. So all of our sitting shooters got into the finals. Major performance of all the competitors!

However, in the final regarding the standing discipline our guild had no chance. As all the standing shooters got into the finals, we all had to shoot regardless of result. I managed after my last “lucky shot” – I was so tired and in so much pain and had already messed up the finals so the last shot I just took up the gun and fired with little to no aiming. And of course it was a bulls-eye. Ida from our guild dropped that shot, so she dropped behind me to the last place.
But being completely honest, she would have deserved my spot, because she performed better the entire competition. But such is the nature of finals, the base result does not count in, so anything can happen in the finals.
However, she won the last place, which according to relativity is the first place if one are to assume the central point below the lowest entry of a list. ^^

Many brilliant and unexpected results in the sitting finals (which were performed around 02:00 in the morning). Isak who is usually the unthreatened champion was for a brief moment pushed down to a third place, overtaken by Hanna and Måns from our guild. He shaped up and overtook Hanna again, and ended up with the exact same result as Måns on the last shot. So they had to fire an additional shot for the sake of distinguish, where Måns fired the lower shot and Isak overtook him and grabbed the first place.
Finals can be very eventful!

My results are as follows:
First round of 40 shots resulted in 360.8 points. I stepped off the range at 20:58
The second round resulted in 364.0 points. I stepped off the range at 22:19
The third round resulted in 365.8 points. I stepped off the range at 23:51
Every team had one target each in the range, and had to fire in a relay race-fashion in a time of six hours. As to say, one sitting shooter initiated, then the standing shooter and lastly the other sitting shooter followed – then repeated it two times so that all the shooters got to make three rounds. The six hours could be divided however the team decided, but all three shooters in the team had to perform three times within that time. Most teams finished with good margin, and had over an hour left when they completed their effort.

When the finals started in the standing discipline I had already counted out myself, as I had started to bleed internally again. The pain was so hard that I considered walkover. But I pushed myself and shot anyway. In ten shots I got 87.3 points, which is neither good nor bad, but average for my standard. I got off the range at 02:47 when the finals in the standing discipline ended.

Damn, that was probably not very good for my health. But what to do, our guild needed shooters in the standing discipline in order to enter the competition, and our guild does not have many of them. So you take it for the team, simply put. Also major shoutout to Emil who stood in as a replacement for Felix who had become sick, despite Emil not wanting to shoot originally. In our guild we take the motto “Laget före jaget” (A rhyme and wordplay way of saying “The team before the individual”) very seriously – too bad that the Swedish system does not.

Our Emanual are away on selections for the national team, so we did not have access to him in the competition. If we would have had, we would probably have dominated completely, as his standing results are just that, on an International level. He performs today and tomorrow, so hold your toes for his success!

It was a nice event with some practice in silly gibberish in-between the rounds.
The kiddos were overly tired and high on sugar, så everybody were quite “tender in the croquettes” when it was over.
My health will probably be bad for a couple of days after this, so now I will go and metaphorically die a year or two.

Because the pain is.. oh well, what is the point in trying to explain it.

2020-02-13

Dagens träning gick väl sisådär. Hade inte ens tänkt skjuta då jag ska skjuta 3×40 skott i morgon natt. Hade kraftiga inre blödningar innan jag gick till skjuthallen, så tänkte mest gå dit för att närvara men inte skjuta. Men fick veta på plats att jag behövde skjuta min serieomgång i stå. Hade missuppfattat i måndags när jag frågade om det gick att ta ut resultat från tävlingen i morgon till serien. De var osäkra så bästa rådet var att skjuta den ändå.
Aja tänkte jag, och konstaterade att det fick gå som det gick.

Fick skjuts hem att hämta gevären och sköt sedan.
Det gick knappt alls. Det är svårt att lyfta upp gevären när jag inte har, well, blödningar någonstans tarmsystemet. Men smärtan när jag har det är fucking obeskrivlig.
Tryckte 40 skott och var på kanten att kräkas när det var över. Gick trots omständigheterna rätt ok. 352,4 hamnade jag på efter 40 skjutna skott.
Till serien fick jag 183,6 – vilket är några poängs sänkning från tidigare. Men det kan jag leva med då jag knappt kunde lyfta geväret.

Fuck, det kommer bli komiskt i morgon. För hur seriöst jag än kommer att ta det så kommer det nog inte att gå bra. Det är stor skillnad på att skjuta stående och sittande. I sittande disciplinen så är det betydligt enklare att hantera smärtan, vilket är varför jag kan prestera så höga poäng. I stående å andra sidan är det i princip omöjligt att skjuta bra, jag har för ont helt enkelt. Oavsett hur mycket jag anstränger mig så kommer jag aldrig att nå toppnivå i ståskyttet.
Går inte att kontrollera sjukdomen. Blir det inflammerat och börjar blöda, då är det bara så.

Om det finns en Gud, mot alla konventionella antaganden, så hoppas jag på allvar att det ordnar så att samtliga de på Försäkringskassan drabbas av något liknande. Och att de också ignoreras och inte tas på samma allvar.
Så att de får lite verklig livserfarenhet. Känns som att de behöver det.


Today’s training came with mixed results. I had not even planned on shooting today, as I will shoot 3×40 shots tomorrow in the competition. I had severe internal bleeding when I left my home, so I thought to mostly hang around and be social. But when I arrived I was informed that I was required to perform my entry in the series. I had misread one of the leaders on the Monday’s training about the possibility to take out result from the performance in the competition this weekend. They were unsure, so the best advice to shoot it anyway.
Well, I thought and stated that it would probably not end well.

As I had not even brought my rifles I got a ride home to get them, and then I did the shooting. I could barely get through it. It is hard for me to lift the rifle even when I do not have internal bleeding – but when I do, holiest of fucks does it hurt. I did 40 shots and was about to throw up when it was over. Despite the situation the result was alright. 352,4 points, which is not my worst, but not my best either.
In the series I got 183,6 – which is a couple of points below last entry. But I can live with that considering I could barely lift the rifle.

The competition tomorrow will be comedic at best. Because no matter how serious I will take it, I will probably not do very well. There is a major difference between the standing discipline and sitting discipline. I always dislike the standing discipline because of the severe pain. Sitting is fairly easy to manage, which is why my result in that discipline is very high. In standing, well, my disability makes it impossible to reach the higher levels. I simply cannot.
I cannot control the disease, if it gets inflamed and starts bleeding internally, there is very little I can do about it.


Я извиняюсь, но я слишком болен, чтобы перевести больше сегодня. ❤
Я выстрелил 183,6, в серии конкуренции – в стоячей дисциплине.
352,4 полностью.


http://skytteonline.se/shooter/!display?action=page&id=6333&from_search=Y&start_list_id=121243899

2020-02-10

Var på skyttet idag och trots att jag inte mådde jättebra så sköt jag överdrivet bra.

1056,2 tryckte jag till med på 100 skott där 100 av 100 var tior varav vilka 95 var “innertior”.
Detta utan jacka bör tilläggas. Jag sköt nästan lika bra idag utan jacka som jag sköt med jacka för ett par veckor sedan.
Trots att jag egentligen bara jagade min del i serieomgången, som är på 20 skott. Där mitt resultat landade på 212,3, vilket jag är nöjd med då det är en höjning med en decimal från förra serieomgången.

Grymt nöjd! Ännu mer trött. Och har fruktansvärt ont. Menmen, det är som det är. Nu ska jag trösta mig med lakrits.

Alla skyttar i Föreningen sköt grymt bra idag! ❤️


Went down to the shooting range today despite not feeling very well.
I managed 1056.2 points, 100/100 10-pointers of which 95 were 10.2 or above. This without professional jacket, which makes it insanely good. Not many people can shoot 100 consecutive 10-pointers with a jacket, and even less without. My result today were almost as good as my result which I entered the competition with a couple of weeks ago – but now without jacket. I am very proud.
This despite me really chasing the entry to the series-competition which is only 20 shots. In that I performed 212.3 which is a raise with one decimal since the last entry.

Extremely satisfied. And even more exhausted and in severe pain. But, such is my situation. Now I will mend my soul with liquorice.

All the shooters in the guild performed with excellence today! ❤️


В сегодняшнем обучении, я выстрелил оценку 1056,2.
Сто последовательная прямо в точку, но только 95 выше чем 10,1.
В серии, 20 выстрелы, я забил 212,3 – очень очень хорошо!
Без спортивную куртку!

Несмотря на сильную боль.
Я очень горжусь собой! 

2020-01-30

Nejdå.
Ingen poänghöjning denna veckan, så mitt resultat från förra veckan står sig. En av anledningarna är de flertalet anonyma hot jag mottagit de senaste dagarna för mina publikationer som jag gör, så hade väldigt mycket tankar som snurrade i huvudet, och då går det inte att skjuta. Det är som det är och bara att leva med. Kommer inte att upphöra med mina publikationer på något sätt. Tvärtom, hot motiverar mig bara ännu mer till att publicera. Det Svenska systemet önskar fortfarande se mig död, så jag kan bara återgälda den önskan så gott jag kan.

I nästa ljudupptagning så kommer jag återge en mer ingående förklaring till de upplevelser jag haft inom Mensa och hur det påverkat min syn på systemet i övrigt, så att ni som hört av er och undrat kan få klarhet i det. Så att det inte låter helt befängt och taget ur luften, som det lätt kan göras om det bara tolkas ytligt. Det lär inte bli populärt, men jag bryr mig inte. Den sortens mobbing som de sysslar med ska attackeras på alla sätt som är möjligt.

Det är bara den här säsongen kvar, sen lägger jag ner ståskyttet. Det håller inte med min hälsa dessvärre. Lovade att ställa upp i en av tävlingarna som kräver ståskyttar för att forma lag fastän att jag egentligen inte orkar, för ungdomarnas skull. Ser dessvärre ut som att resten av distriktet nobbar tävlingen, så det kanske inte blir någon ändå. (kanske är de rädda, vilket vore lustigt med tanke på hur dåligt jag presterar i ståskyttet – eller så är det Ida som gör sin stjärnskottskarriär just nu)

Ida höjde sin poäng ytterligare och sköt helt fantastiskt bra idag, så det är bara att gratulera!

————————————-

Nope.
I did not up my score this week, so my result from last week still stands. One explanation could be the anonymous threats I have received the last couple of days because of my publications I have made, so I had a lot of thoughts going around in my head which makes it very hard to shoot. Apparently it is not very popular to share what is happening within Swedish institutions. Well, it is what it is and one can only accept it for what it is. Because I refuse to stop my publications in any way whatsoever. On the contrary, threats only motivates me more. The Swedish system still wants me dead, so I can only return that wish to my best ability.

I only have this season left before I quit the standing discipline. I simply cannot do it if taking my health into consideration. I promised to partake in one competition which requires shooters in the standing discipline in order to form a team even though I do not really have the energy for it. But for the sake of the other youngsters. But it seems like the rest of the district disses the competition (maybe they are scared, which would be hilarious considering how poorly I perform in standing discipline), so it may not be any competition anyway.

However the girl I mentioned in an earlier post upped her score even more this session and got an amazing score today, so I can only congratulate!

2020-01-27

Jodå.
Efter 80 skott så fick jag till det.
De sista 20 landade på 212,2 poäng (av 218 omänskligt möjliga)
Så denna serieomgången höll ett snitt på över 106 poäng från min sida – även om träningen bara höll ett snitt på 10,55 totalt sett.
Utan jacka givetvis.

Hade ingen (eller väldigt låg) feber idag, så var något lättare att skjuta. Hade nog kunnat pressa några decimaler till om jag orkat dra några serier till. Men tänkte att jag spar det till på torsdag när det är ståskytte igen.
Björnjakten pågår till 100%!

Indeed!
Today I shot 80 shots, I had planned to shoot 100 shots, but I got off the range when I got two consecutive series of 106.1 points, resulting in 212.2 in total score (of the possible 218, which is more or less impossible to achieve)
So in this entry in the series I did very well!
Without competition jacket of course.

As I had no (or at least very low) fever today it was a bit easier to perform. I could probably have gotten a few more decimals if I had pushed it further, as my result came in the last two series. But I settled and decided to save it for the standing discipline on Thursday.
This is 100% hunt. For Björn (A Swedish name and also the Swedish word for ‘bear’).

2020-01-23

Dagens skytteträning gick helt hyfsat. Inget mind-blowing från eget håll, men ändå en hyfsad träningsomgång.
Hade strax över 38 grader feber när jag gick hemifrån, men insisterade på att trycka 60 skott i stå (som är hundra gånger svårare än sittande med stöd – åtminstone för mig då jag är under 50 kilo igen – inte ens juniorbyxorna passar perfekt då jag är för smal) varav de sista 20 landade på 186,8 poäng. Knappa poängen under mitt bästa resultat i årets tävlings-serie hitintills.

Har en chans till nästa vecka, förhoppningsvis har febern släppt tills dess. Är i ett skov just nu med pågående inflammation. Så ofantligt svårt att balansera ~5 kilo med precision på millimeter. Febern har gått upp till nästan 39 grader nu när jag kom hem.
Aja, dör jag så dör jag – åtminstone för något bättre än många i samhället. Så kan ni skylla på de i vården och på Försäkringskassan sen – eller rättare sagt politikerna. Ni kan ju bli sura på deras slavar som gör som de säger likt lydiga husdjur, men det är upp till er. Det är trots allt era skattepengar – jag hade varit i tillståndet ‘gerillakrigföring’ om jag hade varit frisk näringsidkare gentemot regeringen.

Shoutout till Ida från föreningen som bara totalmanglade sitt personbästa i stå idag med en helt briljant poäng på 187,9 poäng i stå. Helt fantastiskt med tanke på att hon fortfarande är i nybörjarfasen. Jag lättar på hatten i respekt, för hon är över mig i serien nu i fråga om högsta resultat! (i vår förening, ofc) Skönt att någon bär flaggen i mitt ställe om jag faller. (Emanuel är redan inbiten elit, så han är redan på fronten runtom i världen och sätter Degerfors på kartan)
Tjejer, de kan vara ofantligt grymma i skytte då de har en annan mentalitet! ❤️

——————————-

Today’s training was alright. Nothing mind-blowing from my part, but a great training session. I had just above 38 degrees fever when I left my home, but insisted on doing 60 shots in the standing discipline (which is about hundred times harder than sitting discipline – at least for me as I am below 50 kilos again – not even the shooting pants for juniors fits well as I am too thin) of which the last 20 shots ended up in a score of 186.8 points. Just below my personal best in this years series.

I will get another chance next week, and hopefully the fever will have gone down. It is really hard balancing with ~5 kilos with a precision on millimeters not feeling well. The fever had upped to almost 39 degrees when I got home as the inflammation is raging.
Well, if I die, I die – at least contributing to something of more value than a lot of people.

One of the girls from the Guild totally mangled her personal best in the standing discipline today, and even outscored me with her 187.9 points. I am impressed as she is still in the “newbie-phase”. It is nice knowing someone carries the flag in my stead if I fall.
Girls, they can be insanely good shooters because of their different mindset. ❤️